· Uppdaterad

Vid det här laget har det knappast undgått någon estnisk företagare som är aktiv i Sverige att nya skatteregler för estniska företag med verksamhet i Sverige trädde i kraft i januari 2021. Nya regler för beskattning av arbetskraft började gälla. Begreppet ”economic employer”, eller ”ekonomisk arbetsgivare”, infördes. Med det nya begreppet vill man begränsa utländska företags missbruk av 183-dagarsregeln för att undvika att betala skatt i det land där arbetet utförs, det vill säga i Sverige.
Skatteförändringarna i Sverige har lett till att väldigt många utländska företag måste betala inkomstskatt i Sverige för de anställda som de skickat till Sverige mycket tidigare än förut. Kravet på att utländska företag ska registrera sig för F-skatt tillämpas också strängare. Ansvaret har lagts på de svenska företagen, som ska innehålla 30 % av fakturabeloppet när fakturan har ställts ut av ett företag utan F-skatt. Resultatet är att svenska företag inte ens överväger att samarbeta med företag som saknar F-skatt.
Anställdas inkomstskatt till Sverige eller Estland – hur ska du göra?
Många utländska företag skickade anställda till Sverige utan att betala inkomstskatt i Sverige och hänvisade till 183-dagarsregeln, som tillåter utländska företag att fortsätta betala inkomstskatt på de anställdas löner i hemlandet så länge den anställda inte vistas i Sverige mer än 183 dagar. Den nya skatteförändringen i Sverige innebär att SKV (Skatteverket) nu kräver att 183-dagarsregeln inte får tillämpas om den ”ekonomiska arbetsgivaren” är det svenska företag som det utländska företaget säljer sina tjänster till. Från och med början av januari anses det företag vara ekonomisk arbetsgivare som:
– faktiskt bär lönekostnaderna; – tillhandahåller verktyg och arbetsmaterial åt de anställda; – bestämmer hur många anställda som används för arbetet och var anställda med vilken kompetens ska placeras; – avgör vem som har rätt att utföra vissa arbeten och vem som har rätt att säga upp samarbetsavtalet; – bestämmer semestrar och arbetsscheman; – har rätt att vidta disciplinära åtgärder mot de anställda.
Utifrån dessa kriterier verkade det finnas ganska många situationer där ett estniskt företag som skickat sina anställda till Sverige kan anses vara ekonomisk arbetsgivare. Den svenska kunden beställer en tjänst och det resultat som följer med den, och det är det estniska företagets ansvar hur det önskade resultatet uppnås. Den svenska kunden var med andra ord bara minimalt involverad i hur arbetet organiserades.
I år har dock olika aktörers (SKV, ID06, fackförbund) agerande och tillämpning av reglerna skapat en situation där alla ovanstående kriterier har liten betydelse när den ekonomiska arbetsgivaren ska fastställas. Från början av det nya året används ett kriterium som skapar en situation där det är nästan omöjligt för ett estniskt företag att anse sig vara ekonomisk arbetsgivare.
Enligt de nya kriterierna är den ekonomiska arbetsgivaren det företag som ansvarar för arbetsplatsen där arbetet utförs
SKV argumenterar för att det som främst avgör vem som är ekonomisk arbetsgivare är vem som äger, ansvarar för eller drar nytta av det som görs på arbetsplatsen dit hen har anlitat ett utländskt företag för att utföra arbetet. Det gamla kriteriet ”vem bestämmer vem som utför vilka arbeten” tolkas av SKV så, att det svenska företaget ändå indirekt väljer vem som utför arbetet på dess arbetsplats, även om tjänsteleverantören väljer bland sina anställda vem som gör vad. Den svenska kunden väljer indirekt alla det estniska företagets anställda som ska arbeta på dess arbetsplats/objekt. De nya reglerna har gjort det nästan omöjligt för utländska företag att undvika beskattning i Sverige.
REGEL: om den svenska kunden är ekonomisk arbetsgivare måste det utländska företag som tillhandahåller tjänster åt den svenska kunden (som utförs på svensk mark) deklarera och betala inkomstskatt på sina anställdas löner från och med den 46:e arbetsdagen, utom i de fall då arbetet pågår längre än 15 dagar i följd. Under varje kalenderår får varje anställd arbeta högst 45 arbetsdagar innan skatteskyldighet uppstår. Det innebär att dagar då inget arbete utförs (till exempel helger) inte räknas.
Vilka registreringar behövs?
Många estniska företag som börjar arbeta i Sverige är verksamma inom byggsektorn, skogssektorn och andra sektorer där arbetet är fysiskt och utförs på plats. I 99 % av fallen behöver dessa företag registrera följande:
F-skatt: Ett intyg om att företaget självt betalar skatterna för sina anställda. Det visar den svenska kunden att hen inte behöver oroa sig för att SKV ska kräva att hen betalar inkomstskatt och sociala avgifter för de tjänster som köpts.
Registrering som arbetsgivare: gör det möjligt för det estniska företaget att deklarera och betala skatter och avgifter på arbetskraft i Sverige.
A-skatt eller SINK-skatt: dessa registreringar görs för varje enskild anställd och gör det möjligt för företaget att betala den anställdas inkomstskatt i Sverige. A-skatt registreras för anställda som vistas i Sverige längre än 6 månader under en period på 12 månader. Skattesatsen för A-skatt beräknas enligt de svenska skattetabellerna (det vill säga enligt svenska standardvillkor) om företaget har ett fast driftställe. Om företaget inte har något fast driftställe är skattesatsen 30 %. SINK-skatt söks för dem som vistas i Sverige kortare tid än 6 månader. Enligt SINK-reglerna är skattesatsen 25 % om det finns ett fast driftställe och 0 % utan ett sådant. I det senare fallet ansluts man inte till det svenska skattesystemet och därför utfärdas inte heller något tillfälligt personnummer, vilket i sin tur försvårar ansökan om ID06-kort. Både registrering för A-skatt och för SINK-skatt (med hänsyn till villkoret om fast driftställe) leder till att Skatteverket utfärdar ett tillfälligt svenskt personnummer åt den anställda, med vars hjälp den anställdas inkomstskatt kan deklareras och betalas. För företag inom andra branscher behövs ofta samma registreringar, men beroende på situationen kan det finnas andra nyanser.
Skatteförändringar i Sverige – vilka undantag finns det?
Utländska företag som anlitas för att i Sverige tillhandahålla tjänster åt ett annat utländskt företag som saknar fast driftställe kan i de flesta fall agera enligt de gamla 183-dagarsreglerna och fortsätta betala inkomstskatt i Estland, men även där finns viktiga nyanser som måste beaktas.
Vad innebär skatteförändringarna i Sverige för estniska företagare?
Många försöker undvika att hamna i en situation där man måste sätta sig in i två olika länders skatteregler, redovisningspraxis och andra förhållanden. Det är förståeligt, eftersom verksamhet i två länder och den byråkrati som följer med den medför extra kostnader i både pengar och tid. Samtidigt skapar en tydligare tillämpning av de nya reglerna en tydligare situation, eftersom det blir färre gråzoner och mindre tvekan om hur man ska agera.
Vår rekommendation till estniska företagare är att räkna med att Skatteverkets arbete blir allt effektivare för varje dag som går, och en företagare som vill utföra arbeten i Sverige bör se det som självklart att hen vid verksamhet i Sverige också måste följa de normer som följer av svensk lagstiftning. Det kräver planering i god tid innan man går in på den svenska marknaden, eftersom företaget där måste göra flera olika registreringar innan arbetet påbörjas, och utan dem går det inte att utföra arbetet korrekt.